slutar nog blogga nu.

...börjar nu.

inga kolhydrater, inget socker, ingen alkohol, ingen tobak, inga dåliga fetter. alltså typ... ingenting. kul. wish me luck.

hur man undehåller sig själv ombord på swebuss -> kalmar (och mona)...

www.explosm.net / cyanide and happiness

Mina åsikter, lite hastigt sådär, ang. säsongens modevecka på berns.

Jag gillade:
1) Minimarket. För deras färger och sättet de bygger upp sina kollektioner på runt olika fantasifyllda teman:

2) Diana Orving. För att det är coolt, snyggt och framförallt intressant:

3) Lovisa Burfitt. För att det är min stil and I love it:

Den enda visningen jag såg live, på plats, var Cheap Monday's. Det var sådär, man får ju ta Cheap Monday för vad det är och jag gillar kläderna normalt men själva visningen var lite ointressant (och musiken var... dålig). 
Sen, som en liten parentes, så undrar jag varför det anses vackert att vara så smal att det ser ut som att man ska gå av på mitten vilken sekund som helst. Fast jag vet, alla har vi ju olika smak och jag tycker i och för sig att t.ex. Christina Hendricks är ashet och hon är ju typ tjock. (?)

En annan sak jag märkte nu när jag googlat modeveckan hit och dit är att det i princip finns mycket fler bra bilder från vilka som var där samt efterfesterna än från själva kläderna på visningarna. Lite tråkigt tycker jag eftersom att det alltid är typ samma tio personerna på dom bilderna.

Annars så rekommenderar jag att kolla rodeo för bästa recensionerna från visningarna.
(alla bilder har jag helt kallt snott från glamour)

min fina syster som brud. fotot taget av ette.

Jag har kommit fram till en sak. Denna jantelag, som alla älskar att avsky tillsammans med "den svenska/åländska avundsjukan", den är ändå inte helt fel så länge den inte missbrukas. 
Jag tycker inte att man ska be om ursäkt för den man är, jag tycker att man ska få älska sig själv och vara stolt över det man gjort, men efter att ha hört någon säga vissa saker idag så har jag insett att om det är någon egenskap jag verkligen uppskattar hos andra människor så är det ödmjukhet. När jag hör meningar som "sätt mig i ett rum fullt med människor och jag lovar att när kvällen är över så avgudar dom mig" vill jag spy lite. Hände idag.

Hur som helst. Från en sak till något helt annat. Jag vill hylla två av mina fina vänner idag. Malin som hjälpte mig och syrran inför bröllopet igår, utan henne skulle vi aldrig kommit iväg i tid och det var så fint gjort. Den andra är Fanny, bara för att hon är hon.

Förresten så har jag märkt hur extremt obekväm jag blir när människor gråter av lycka, för att de är rörda. Igår hände det mången gång under bröllopet och varje gång ville jag bara försvinna. I min värld gråter man (och jag vet - det är jag som har problem) av negativa anledningar, när man är rädd, ledsen, arg, frustrerad. När människor gråter för att något är så vackert så vrider jag på mig och vill helst komma med någon cynisk, sarkastisk kommentar och förstöra stämningen. Fast jag älskar människor som gråter av skratt, förstås. Det är underbart.

Min syster gifte sig igår. Så mycket hände igår att jag inte riktigt vet var jag ska börja, så jag tror inte jag börjar alls... Det var spännande i alla fall och allt gick bra och bröllopet var superfint. Idag tittar vi på skräpig film eftersom alla är bakis, imorrn åker jag tillbaka till Stockholm igen.

Jag behövde verkligen dig.
Vet du, att varje gång jag försökte somna och du inte låg bredvid mig så fantiserade jag
om att du höll din arm runt mig?
Och att varje gång jag vaknade och du inte var där så ville jag somna om. Att möta
världen och solljuset som hånade mig med sin närvaro var för läskigt.
Regn kändes mer passande. Något med situationen fick mig att kunna gå ut med t-shirt i regnet
och känna den bitande kylan mot mina armar och tycka att smärtan beskrev allt så bra.
Ja, jag behövde dig.
Jag log för mig själv när jag tänkte på dig, på ett nästan pinsamt sätt på tunnelbanan
eller bussen eller var jag nu var. Jag var egentligen inte där, jag var någon helt
annanstans tillsammans med dig.
Jag vet inte varför jag tyckte att du var så fin. För det tyckte jag.
Var det de bitska kommentarerna som fick mina tårar att strömma när ingen tittade på?
Var det sättet din blick vandrade från person till person men aldrig landade på mig?
Var det sättet du pratade med andra, som fick andra att le? Och hur du sedan vände dig om till
mig och inte brydde dig ett skit om ifall jag log eller inte?
När du kysste mig med öppna ögon...
Jag vet inte varför, men jag behövde dig.
Och nu kan du dra åt helvete.

romance is dying 

Fryser och ska snart äta värmande soppa. Har tryckt i mig semla och pulsat runt i djup snö. Halkade på stan - igen - och slog mig. Ikväll blir det sex and the city och girltalk (kul, fast det låter så patetiskt när man säger det så jag vill spy) med syster och hennes nyc-vän.